Sanna vänner

Denna text har Fanny skrivit om mig på sin blogg, satt och grät när jag läste den. Finns inte ens en chans att jag skulle kunna skriva något så fint tillbaka så därför lämnar jag den bara med orden, älskar dig!!

 

Tiden går fort när man har roligt och för oss har den verkligen sprungit iväg. Idag är det precis två år sedan jag och Sofia ensamma virrade omkring i korridorerna på Rudbeck och desperat sökte lunchsällskap. Vad som har hänt sedan dess är historia, men jag är så otroligt tacksam att vi av schemaläggarna på Rudbeck fördes ihop den där kalla marsdagen tjugohundrafjorton.

Egentligen är vi ganska olika, Sofia och jag. Hon gillar kameror och vin och jag gillar historia och pås-te. Hon drömmer om att åka till Italien, jag vill ta mitt pick och pack och dra till Kanada. Hon sjunger fint, jag spelar fotboll. Hon tycker om att diskutera bolån och lägenheter, jag vill prata hockey och om alla fina världskartor jag sett.

Trots dessa olikheter utgör vi tillsammans en oslagbar duo som ingen någonsin kommer att kunna dela på. En duo  vars vänskap bara växer sig starkare för var dag som går.

Förra året skrev jag att det var som att vinna högsta vinsten på livets lotteri. Att jag vunnit den finaste av alla vänner. Det håller jag fast vid. Jag har vunnit drömvinsten. Jackpotten.

Det som egentligen ska vara omöjlig att vinna – det har jag vunnit och för det är jag evigt tacksam.

Om personer skulle vara färger och livet en tavla så skulle Sofia vara den färg som jag länge saknat. Den färg som jag länge letat efter. Den färg som gör bilden komplett. För det är lite så det är. Sofia är färgen som gör mitt liv helt.

Min bästa ♥

 
#1 - - Fanny :

Bästa Soffan - jag ålskar dig så mycket! Vet ej vad jag skulle göra utan dig! Puss

Upp